huuh?
2010-09-13, 21:25:21 / Kategori: Allmänt
Varför är det som det är? Varför blir det som det blir? Varför kan det inte bara vara normalt. Varför kan du och jag inte sluta bråka och tjafsa. Jag är så trött på detta, jag orkar inte mer.. Ni hotar mig varje dag, att jag ska bli av med mobilen, bli av med datorn, bli av med allt! Tamigfan mitt liv också kanske? Fattar ni inte, detta är en del av en tonårings liv?! Jag är så jävla trött på dig och detta som har blivit.. Det kanske var bäst att bo kvar, och inte flytta tillbaka till Småland. Detta kanske är mitt andra misstag i mitt liv. Och det lär ju inte vara det sista i alla fall. Skulle fan vart 18, då kunde jag göra vad fan jag vill, utan att bry mig ett skit om er. Jag tror aldrig jag skulle kunna få en bra kontakt med dig, det verkar inte som om jag betyder något för dig! Den ända som betyder är min bror.. "Gud johan, johan och Johan hela jävla tiden" Är det aldrig mig någon gång?! Tror inte inte jag också behöver hjälp och stöd någon gång. Tror ni jag är en helt självständig männsika eller! Då tror ni fan i mig fel. Jag är bara 17 år, och jag klarar mig inte själv än, och jag behöver ditt stöd.. Fattar du inte det. Eller du kanske inte vill, du verkar ju inte vilja bygga upp något. Du säger att du vill, men varför har du inte gjort det på alla dessa år? Då kanske det inte hade varit som det är nu. Då kanske det inte hade varit lika mycket "johan" hela tiden, då kanske det hade handlat lite om mig också! Men just nu är jag den ensamma och den olydiga som ni tror. Hon som skiter i allt och bara tänker på sig själv. Om jag hade varit sån, hade jag nog inte haft vänner. Och visa av mina vänner bryr sig, och tänker på mig! Dom bryr sig nästan mer än vad du gör... Jag kan inte fatta att du har låtit detta pågå så länge som det gjort. Inte haft kontakt med mig på hur många år som helst och gett mig skulden för allt. Att allt är mitt fel, och att du inte ens ville ha mig! Det kan jag inte heller fatta. Hur kan man inte vilja ha ens dotter?! Hur sjuk får man vara. Den ända som finns för dig just nu, det är min bror. Det är den ända som betyder något. Fattar du inte ett skit hur jag känner, eller hur jag mår? Jag önskar bara att tiden går fort och att jag får jobb/bil och eget, så kan jag bara dra härifrån! Och lämna allt.. Förlåt för att jag är jag, och att jag känner som jag känner. Men detta är mitt liv just nu! Och inse fakta, hur mycket du skadar mig inombords. FÖRLÅT!
