Jag kan inte fatta att kärlek är så svårt! Varför känner man så stort behov av att få träffa människan, och varför blir det som det blir? Kärlek, jag vet inte om man kan kalla det för det! För mig känns kärlek bara överskattat just nu. Kärlek är bara skit! Det finns ingen kärlek någonstans. Lika så vänskap, vad fan är det och kalla vänskap, när en vän går bakom ryggen på en? Jag trodde vi hade en bra relation! Att vi skulle vara vänner längre än såhär, men det verkar ju inte riktigt funka med att hålla på som vi gör.. Och jag vet att det inte bara är ditt fel, det är också mitt fel! Ingen är felfri, ingen är någonsin felfri. Men kärlek, jag har nog aldrig känt kärleken, det kanske inte ens finns någon, det kanske bara är något man får för sig! Eller vad är kärlek egentligen?! För vissa verkar det bara vara något att leka med, något som säkert folk tycker är kul, bara en kul grej! Men för mig är det mer än det, mer än vad vissa ens vill ha det som! Kärlek, jag vill uppleva kärleken igen, kunna känna att man har en som passar en perfekt, kunna få kärlek tillbaka.. Och kunna bli omtyckt för den man är! Är inte det som räknas, att man ska vara som man är!? Och inte gömma sig bakom något man inte är.

Jag kommer nog aldrig kunna glömma 28/11-09 till 11/2-10 "tror jag det var" det kommer vara så fruktansvärt svårt att glömma! För det är nog första gången jag har känt kärlek! Och undrar om man verkligen hittar den rätta någon gång! Det kanske inte finns den rätta? Det kanske också bara är ett påhit? Man vet aldrig, men jag ska aldrig mer lita på kärleken. Det kan man aldrig göra! För det blir bara svek i slutet. Och det är inte bara jag som har varit med om det, kan jag tro.. Det finns fler, det händer varje dag!